Min lilla älskling fixade det inte allt för lätta Vallhundsprovet galant med 81p, 44p i hämt med kommntaren:
Påpasslig, arbetsvillig, ngt dragningskänslig.
Vi gjorde även vår debut i IK1 på söndagen, så efter den här helgen kan han titulera sig:
 

GK Vallh Kronvallaren Radix – ögonspeglad som valp och höftledsröntgad med A.
 

Ganska ofattbart att det skulle gå att fixa redan i år .
Hans träning sattes ju igång i mitten på Juli efter en kurs för Karin Söderberg.
Snacka om vilken utveckling vi haft i sommar, jag kan knappt tro det själv.
Men stämpeln i stamtavlan bevisar att jag inte drömmer .

Foto: Kjell Andersson

Han är bara helt underbar att hålla på med .
Jag har periodvis i sensommar ställt ALLT för stora krav på honom, bland annat haft allt för svåra får här hemma, mycket svåra förhållanden med tokiga tackor o SVINIGT korsdrag i hagen, tyckte han skulle fixa det o stegade fram för fort i träningen, vilket började ge bakslag men bara genom att backa lite, gå en kurs till, hitta lättare djur o sätta honom i småskolan igen så hittade jag igen den Radix som vill sammarbeta igen.
För problemet har ALDRIG varit att han tappar bort djuren utan att han glömmer bort mig i det hela
 

RADIX ÄR BÄST helt enkelt … Ta bara hur cool han var på IK1 starten.
Vi missade tyvärr i utgången, bara 13/20 , han var för tight o var på väg att börja skära, stoppar honom o ger nytt kommando, han tar fel, stoppas, ges nytt, tar fel, stoppas, ges tid att fundera o kika sig omkring, får syn på fåren o ges ett nytt kommando, som han tar såååå snyggt o som han fixar upptaget (10/10) o framdrivningen, helt självständig håller han draget, provade justera men gick inte, dämpade bara farten 18/20. På fösningscrossen hade vi lite dålig linje, han tog inte höger o vänster utan drev bara i riktningen han fått efter grinden 16/20, vid promenaden till tratten började han bli hetare, kände väl att fårens drag ökade 9/10, hade ett stopp vid tratten 9/10,  sen till delningsringen, där hade jag syrebrist o fick order från publiken att ANDAS… gjorde det o lugnade ner allt sammans o vi delade på första försöket, dock lite flamsig ingång (kan inte riktigt delning än) 8/10 =
Totalt 83p, 41p på hämt o slutade på en fin 7e plats i debuten .
Att kunna växla till den coolheten efter det där strulet är bara underbart att få se o känna.

Radix bror Race var också där på Gotland o gjorde fina rundor i IK1 samt blev GK Vallhund. Så nu är de 4 som är GK Vallhundar ur kullen, samt Rebell som tävlat IK1 utan att gjort VP än o RoligaSienna som varit ut på banan i Norge. Härlig kull som inte är 2 år än men i december .

Var meningen att Simiq skulle ha varit med också men oflytet med mina andra hundar fortsätter…
Todd är pensionerad från tävling pga förslitningar i knäna .
Simiq har brytit sesambenet i högertassen , när det skett vet jag inte (kan ha skett när jag öppnade dörren o hennes tass var i vägen???). Hon har inte haltat nämnvärt, haft lite oren gång någon gång då o då efter träning o lek.
Hon har varit lite konstig i träningen i sommar o inte kunnat sätta fingret på vad som varit fel, men för några veckor sen konstaterade jag att nåt ÄR FEL - hon slutade helt plötsligt parera fåren, hon släppte helt enkelt iväg fåren utan att kämpa o hålla kvar dem o så blev hon stressad av framför allt cirkelträning, släppt djur har hon ALDRIG gjort annars.  Röntgen visade på ett diffust brott men det är helt klart där problemet sitter, även om veterinären först inte trodde det för hon visar inget när det böjs men under böjprovet med o utan smärtlindring var tass i sättningen väldigt olika.
Nästa vecka ska hon in o operera bort det    , nervöst men prognosen är tydligen väldigt god. 

Tyvärr har hon börjat löpa precis nu, typiskt, jag som väntat sååå. Men jag väljer nu att hoppa över den här parningen också, tänker på hennes hälsa i första hand även om nu ett brott i tassen i egentlig mening inte sätter käppar i hjulen för parning men detta är mitt val.

 
Hon kommer paras på nästa löp dvs Maj/Juni 2012.

Har väl inte hänt speciellt mycket heller för den delen.

Ända sedan Radix o min förra kurs så har vår utvecklingskurva pekat rakt upp för att på senare tid börja plana ut o till o med vända nedåt. Det kändes ju givetvis inte alls bra, innerst inne viste jag vad det berodde på o allt var mitt eget fel men att ta sig ur den onda spiralen…  Jag har helt enkelt forcerat för fort, inget har blivit befäst, jag har satt honom i situationer som varit ALLT för svåra.
Inte blev kurvan till det bättre efter det att jag bestämde mig för att prova på Vallhundsprov (VP) redan här i höst.
PANIKÅNGEST är väl lämpligt ord. Han kan inte det o inte det, inte det där heller o det där är han inte alls bra på osv…

Tog därför chansen att gå en kurs till o försöka rätta till MINA hjärnspöken o hitta tillbaka till den rätta träningen o inställningen.

Jättetrevligt gäng som deltog på kursen o jag åkte SUPER NÖJD därifrån.
Första läxan är att lära Radix höger o vänster, är liiite för kort tid för det men det är det jag ska koncentrera mig på nu de sista passen innan elddopet.
När det gäller allt annat så får de fina minnesbilderna från kursen tala, hjälper kanske inte Radix så mycket men jag har dem åtminstone fint på näthinnan i alla fall.

Tyvärr har mina får hämtats hem för klippning men fått ett gäng lite väl springiga baggar tillförfogande under tiden. Inte superbra upplägg men ska göra det bästa av situationen.
Åter igen har Karin Söderberg lyckats.
Mitt självförtroendet kom tillbaka – JAG KAN & JAG HAR EN SUPERBRA HUND

Skriver inget mer, bilderna får tala för sig själv o sen kan ni ju hålla tummarna för oss på vårt VP
Nedan har ni världens bästa KRONVALLAREN RADIX <3

LIGG – nix – nån rättvisa ska de va - vi går halva vägen var …

Nå, vad säger ni, Visst är han snygg då????

Kompletterande tilllägg:
Fåren som jag fått till förfogande var INTE bra… De ville sticka hela tiden , inge bra alls för vårt upplägg. Springa o stoppa djur kan han redan o vår lydnad blir ABSOLUT INTE bättre på dessa djur.
Kanske är bättre o inte träna alls den här sista veckan??? men det känns inte som varken ett tryggt eller lämpligt upplägg, ahhh, vad ska jag hitta på…

Målet var att få uppleva denna sagolikt vackra vy, men men…

Vi mjukstartade dagen innan med en vandring i Krossbu, Joutunheimen. Underlaget var bra, lätt o mjukt att gå, TILL EN BÖRJAN sen blev det stenvandring men ändå lättgått. Tänkte mest på hundarnas tassar men det var ingen fara alls .

Men det är ingen höjdare o ha 3st border i koppel inte mina i alla fall …
Todd är den enda som kan gå i koppel, Radix o Simiq är så nyfikna på allt så de kastar åt alla håll, stretar o drar så när vi hade passerat ”fårens bete” så släpptes de lösa. Åh så lätt det gick att gå sen

Todd med glaciären Smørstabbbrean långt bakom sig.

Todd The King…

Vi stannade o åt lunch, vad sägs om:

Grillad älg fransyska, smörstekta kantareller och potatismos med härlig västerbottenost i…
Det är annat än frystorkat det…

Som utsikt hade vi Smørstabbrean och Smørstabbtindan om jag inte minns fel

Hundarna har lärt sig att när vi stannar en längre stund för typ lunch, då VILAR man ,
både Radix o Simiq somnade,  inte det skönaste underlaget men de är väl
- HÄRDADE, HÅRDHUDADE, BORDER COLLIES

Radix har fullständig kontroll på Simiq, vallidiot kallas det…

Sen kom regnet o vi vandrade nedåt igen o åkte till Spiterstulens Turisthytte center där vi slog upp tältet och laddade inför morgondagen utmaning.

Det gäller o se vart man sätter fötterna o försöka ha pli på hundarna så de inte drar så man tappar balansen.
Indra o Anock klarade det fint jämfört med mina dårar.

Så var det då dags att styra kosan uppåt mot för Galdhøpiggens topp.

Spiterstulens Turisthytte Center sedd från ”ovan”. Här är det riktig rejäl stigning.

En liten vilopaus efter en ca timmes promenad uppåt. Bakgrunden ser man passagen mot Memurubu.

Todd tar sig ett dopp, Jotunheimens egna Näcken

Snacka om att luta sig mot draget… Radix, till vänster, har full koll.
Nu vet jag att han inte sticker efter får, han avvaktade o avvaktade på startsignalen som aldrig kom. Alla 3 blev besvikna när vi bara lät dem vara o gick därifrån… men nog var jag allt lite sugen o testa men nä – så fräck får man inte vara…

Todd o Simiq trånar ner mot fåren som vi nyss lämnat bakom oss.

Fårens betesområde lämnades o den lilla period av lite lättare terräng avlöstes snabbt av mer rejäl stigning o nu var det bara sten o åter sten som skulle forceras.

Som sagt. Stigningen är rejäl… Man använder periodvis både händer o fötter.
Underbar utsikt.

Sten, sten o åter sten.
Alla hundarna klarade tassarna, det enda som hände var att Radix blev HELT hårlös under tassarna men tack o lov höll trampdynorna på allihopa vilket får vara ett mycket gott betyg för hållbara fötter .
Det lär iaf dröja innan jag behöver klippa päls under tassarna

Ett större snöparti skulle forceras, här en bit upp började min energi ta slut.
Tungt som fan… två steg framåt o gled ett bakåt…

När vi kom upp såg det ut så här… Här är vi på nästan 1900 moh, nu ser vi den första toppen, Svellnose, framför oss.
Beslutade o gå en liten bit till innan välbehövlig lunch.

Här slog vi lunch läger,inte speciellt vackert, sten o åter sten, men ändå en härlig känsla.

Mums så gott.
Bulgur o stekt Halloumi o som extra smakförhöjare Aioli, smakade förbannat gott kan jag lova.

4 av 5 hundar somnade medan Anock bara vilade medan vi åt vår utsökta lunch.

Efter den välbehövliga lunchen fortsatte vi vår tur mot Galdhøpiggen. Brant o nära stup, jag kände att jag blev tvungen o koppla hundarna, då framför allt Simiq inte verkade ha någon rädsla i sig över huvudtaget, Radix gjorde sig både bred o låg ute vid kanterna o Todd, förståndig som han är, höll sig där vi gick.

Rätt rejäl klättring igen.

Vi befinner oss nu i underkant av Svellnose o Radix kikar utöver kanten ner på glaciären Styggebrean.

Det var inte så kul att hoppa omkring på stenarna vid stupet o dessutom ha hundarna i koppel som hela tiden drog åt olika håll, tyckte de borde varit trötta vid det här laget men icke…

Vi gick en liten bit till o efter att ha snackat med några som kom från toppen av Galdhöpiggen så konstaterade vi att vi hade ca 2timmar kvar till toppen och eftersom dåligt väder drog in så valde vi att avbryta turen o vända nedåt igen.
Kändes riktigt tråkigt att avbryta men dock kändes det lite bättre när jag fick höra att det inte hade vari någon sikt där uppe på toppen.

Vi vände på ca 2.190 moh, vi hade med andra ord en bit kvar upp till toppen ändå som mäter mäktiga – 2.469 moh.
Men nästa år så…

Hundarna har bra minne i alla fall, när vi började närma oss platsen där sista fåren var, så hade jag problem att hålla dem i min närhet, men eftersom det regnade så hade de gått sin väg, till hundarnas stora sorg o inte blev de lättare att hålla i min närhet när fåren i deras ögon var BORTA, leta, leta, leta, fick hela tiden läsa av hundarnas beteende, tillslut fick Simiq vindvittring o tänkte dra men se,  jag hann före o ropade tillbaka henne .

Väl nere kändes det lite konstigt att gå på platta asfalten efter alla dessa timmar bland sten.
Hundarna kändes inte speciellt trötta men när de väl kom till bilen så somnade de gott. Vi började nerpackning av tält o vidare färd mot Lom för att leta en ny campingplats o där få sig både, middag, dusch o vila.

Dagen efter bar det iväg hemåt för nu var det bara en dag kvar på semestern

Nästa gång jag ska försöka mig på en topp tur på de här höjderna, ska hundarna inte med, nog för att tassarna höll o alla hade benen i behåll men för min egen del, skulle det ha varit lättare utan mina 4-benta vänner. De får vara med på de vanliga fjällturerna istället.

Målet är att försöka ta mig iväg på en fjälltur till här i höst men får se när och om det blir av.
Hösten kan vara otrolig fin även till fjälls, skiftande färger o UTAN mygg o knott.
En resa med sau sanking vore inte heller dumt o hinna med o det skulle nog Simiq uppskatta.

Nästa år lär det bli ett nytt toppförsök på Galdhøpiggen, men då troligtvis via Juvashytta. Den turen är med guide, då man måste gå över den stora glaciären Styggebrean, där går alla ihop bundna med lina o man går på linje över glaciären som tar ca timmen.

Här är några vandrare på väg över Styggebrean från Juvashytta o ska upp till Galdhøpiggen.

Sen tror jag att jag ska ge mig på svindlande tur på Besseggen nästa sommar också
Nån som vill hänga på?

Lite klättring upp mot Besseggen.

Skulle det inte vara värt mödan för att uppleva detta???  Jag SKA dit…

Söta, goda gubbar från Rödön i Jämtland.

Som sagt, här är skogen full av blåbär , frågan är om inte blåbär är mitt ”skogens guld”. Bara älskar detta bär.
Finns ett x antal kilo i frysen nu  , skönt för man vet aldrig när det blir blåbärs år igen.

Underbart goda bär
Både sylt o saft finns nu färdigt o en massa bär i frysen, så vintern är räddad .

Lingon verkar det inte bli lika mycket av men jag ska nog hitta så det räcker till min konsumtion av lingonsylt,
är ingen storkonsumet av det direkt men vägrar köpa lingonsylt på affären, så lite måste jag hitta.

Träningen

Efter Karin kursen flöt träningen med Radix på, men kan inte säga att träningsivern höll i sig speciellt länge efter kursen (lite på grund av Norge trippen) men det tränades oftare än innan kursen i alla fall (vilket kanske inte säger så mycket, träningen innan var ju NOLL) men jag började se lite framgång men det var fortfarande 1 steg framåt o ett halvt bakåt så det gick med andra ord rätt sakta men huvudsaken var att det gick åt rätt håll.

Men nu de 2 senaste veckorna har jag tagit mig i kragen o faktiskt tränat nästan varje dag.
Har letat fram klockan så nu är det 10-15min som gäller, punkt slut… o Radix är helt slut i knoppen efter träningarna

Att jag inte slutat förvånas när det gäller hundar o träning…

Jag har slitit väldigt hårt med att få Radix att gå lugnt. Jag har inte fått detta ”steady” att fungera men så av ”misstag” (hade tränat Simiq innan) så råkade jag vissla ”steady” av bara farten o vad händer – hundskrället TEMPOVÄXLAR som om det vore det självklaraste i hela världen, inte bara en gång utan nästan varje gång jag blåste. Hur kan det vara möjligt?????????????? Var det en engångs företeelse????

Nä, det FUNGERAR
Min lilla älskling är hur kul som helst att träna förtillfället, jag har fått en ”ny” hund i fårhagen.
Upptäckte dock ett lite annorlunda problem som jag blev lite förundrad över o ansåg skulle kunna bli ett stort problem om det inte rättas till NU men HUR???
Beslöt mig för att innan nästa träning ringa Karin o vi diskuterade lite hit o dit.
For sen till fåren o testade lite. Jag tror faktiskt att detta löser sig , tur jag läser hund o får skapligt i alla fall o inte bara tassar på i ullstrumporna .
Det verkar som att ”problemet” inte hade hunnits befästs utan detta kommer nog rättas till ganska snart.

Radix tar hur som helst träningen jättebra nu o gör nåt framsteg varje träning, sista veckan har inte bestått av något steg bakåt .
Han verkar ha, trots sin intensitet, en lugnande inverkan på fåren, är väl kanske hans fina rörelser bland fåren som gör att dom känner sig trygga.
Vissa pass hämtar vi lite när bra chanser ges, andra består av mest drivning, nån gång promeneras det, allt beroende på vilka får jag lyckas plocka ut, för det finns MYCKET underliga individer men varje pass består av noggrann grundträning, vi har till o med gjort fålla utan kommandon och utan att varken får eller hund hann fatta att det var det momentet , allt gick i en enda rörelse .
Vi har provat delning, det kommer inte att gå lika lätt o lära honom det som det gjorde med Simiq.
Så jag måste nog börja ta tag i delningsträningen.
Höger o vänster börjar han förstå också så det har verkligen skett mycket sen kursen med Karin.

Kursen fick mig o inse vilken hund jag faktiskt har o genom att sätta honom i situationer där vi lyckas, istället för att köra på idiot tackor som busenkelt plockar fram det sämsta ur vilken hund som helst, samt att jag gett mig fan på att det ska TRÄNAS, så går det framåt väldigt mycket just nu

Min kära Radix 20 mån.

Träningen med Simiq tutar på som vanligt med undantag att hon är inne i nån fas där hon tror att man inte behöver lyssna, gör hon inte utanför hagen heller, pipig o äter allt som hon kommer över, ständigt hungrig… Tror som sagt att det har med att löpet inte är så långt borta.
Hon får dessutom göra mycket skitgöra med fåren , jävlas med o sortera ut lämpliga djur som Radix kan gå på.
Kombinationen med att jag är dålig på det momentet o att fåren är svårsorterade, gör att det inte blir någon lätt uppgift för Simiq. Men hon gör sitt bästa o gör som jag säger men det är inte alltid det blir rätt i slutändan o vi får börja om och varje gång blir jag lika arg på mig själv o på fåren  
Simiq är, som tur är, lika glad ändå.

Simiq 3,5 år.

Nästa blogg blir om vår Jotunheimen tripp.

Semestern tog slut allt för fort o på jobbet var skrivbordet översvämmat, mjukstart kan man knappast kalla det, väldigt stressigt.
Nu har denna momsens deadline passerat o man kan ta det liite lugnare några dagar sen är det bara o köra igen  .

Vad har jag gjort sen sist då?

Bärblockning av alla de slag

Plockat både jordgubbar, hallon o blåbär , gjort lite sylt men det mesta är stoppat i frysen, gott att kunna ta fram i vinter.

Söta, goda gubbar från Rödön i Jämtland.

Skogen är full av detta ”guld”

Norgetripp

Varit till Norge med mål att försöka ta oss till Galdhøpiggen, Norges högsta berg, från Spiterstulen, en ”liten” promenad med 1.360 meters höjdskillnad.

Målet var att få uppleva denna vy. Sagoligt vackert men men…

Träning

Sen har jag tagit mig i kragen o kört igång träningen på lite mer allvar.
Radix ser riktigt trevligt ut o framför allt, det känns kul o köra lille man .
Simiq hon går upp o ner, tror faktiskt att hon är pågång o ska löpa för hela hon är tokig just nu, ALLT går att äta i hennes värld men jag försöker förklara att vissa saker INTE är hundmat

Valpplaner?

Så nu MÅSTE jag bestämma mig för parning eller inte???? Svårt… så gulligt med valpar… men man ska bli av med dem också…

Blir inte lättare av att några sprider ut att hon är för svår o tuff o man inte bör ta en valp efter henne o varför jag ska para o sprida valpar som ”vanligt” folk inte kommer klara av. Vad är vanligt folk???

Hon har aldrig haft en kull, så INGEN vet hur hennes valpar kommer bli och vem har sagt att hennes valpar kommer blir som hon???

Men det jag vet är att, Simiq FLYTTAR djur, stora som små flockar, HÄMTAR djur oavsett terräng o HÅLLER djur, Simiq är STYRBAR men visst är hon INTENSIV, hon står INTE o glor på djuren direkt…

Tja nu gäller det här o fundera o planera.

Vad säger ni, Vad söker ni för hundtyp? Är jag helt fel ute när jag vill ta en kull på en tik med dessa egenskaper?

Nya bloggar kommer inom kort

Är super nöjd med Radix efter dessa 2 dagar, han skötte sig jättefint. Trodde mycket skulle gå fel med honom men ack så fel jag hade

Det var första gången han var iväg på gemensam träning o första gången som han fick fler än ett pass i följd.
Trots att det inte blev några längre pass (bara 7-11 min/pass) så var Radix riktigt, riktigt trött igår efter sista passet, va nästan så han somnade i mitt knä .
Att han orkat köra 45-70min pass med mig då o då beror helt klart på att, dels har han väldigt bra kondition o dels att jag BARA vallat med honom INTE tränat men jag tror ändå inte att det skadat honom på långa vägar, det som skett är bara att vi kommit lite på efterkälken men nu e vi på G…

Konstaterade snabbt att han är just nu VÄLDIGT träningsbar o med rätt träning kommer det här med vallhundsprov inte vara så väldigt avlägset som jag trott, åtminstone kändes det inte som så igår. Allt hänger på mig men jag tänker inte gena, kanske blir det redan i höst, om inte, så blir det garanterat nästa säsong.
Dessutom är jag nu än mer övertygad om att han kommer kunna bli en riktigt fin vallhund.

Men jag måste tänka mig för väldigt noga vad JAG gör o inte gör, sååå nyttigt att gå för någon som är så uppmärksam som Karin, tror inte hon missade många fel jag gjorde. Men tjat gav resultat så jag är faktiskt nöjd med mig själv också men givetvis mest med Radix som skötte sig så fint i alla övningar.

Balansering

Fösning

Övergång från balansering/fösning

Upptag

Fösning
Det är väl det han är jämnast på, han gillar verkligen fösa :D

Gänget från byn tog o åkte till Ljungdalsfjällen.

Vi utgick från Tossåsen, knatade iväg med tunga ryggsäckar för att leta lämplig plats för att slå läger.
Krav inte för långt från bilen o nära till vatten.
Vi fick nämligen inte med oss allt på en vända så vi var tvugna att gå tillbaka o hämta mer packning, mest mat, inte många som gör så… kanske inte är ett första val att bära med sig ett Tentipi 7 tält till fjälls heller skulle jag tro.

Vårt läger. Har varit o hämtat vatten.

Vi hade det i alla fall hur bra som helst, 3 personer + 5 hundar o vi hade gott om plats , konstigt vore väl annars, då det är lämpligt för 7-8 personer.
Åt gott gjorde vi - eller vad sägs om Risotto m kantareller gjord på vitt vin, till det pepparmarinerad lax o ett glas vin- Riktigt gott kan jag lova efter 14km vandring.
För vem har sagt att man måste äta frystorkat bara för att man ska använda ett trangiakök .
Sen sov jag gott också o det gjorde hundarna också kan jag lova.

Vårt fina kök som fixade oss en utsökt middag.

Simiq hon hittade en ny sport - Ställa fjällämmlar , hon blev riktigt duktig på det innan hemfärd, visst var det väl en o annan som hon lekte ihjäl o nån åt hon säkert upp också men kul hade hon. Huskybrudarna däremot, de slukade dem med hull o hår om de råkade komma ivägen , inget daltande där inte .
Radix var mest upptagen med att valla Simiq, han har blivit riktigt jobbig med det faktiskt  .
Men fick ett efterlängtat samtal när jag var där uppe, att nu är det ÄNTLIGEN slaget i hagen. Så nu ska det börjas träna igen, haft ett alldeles för långt uppehåll nu, 7 veckor sen jag vallade här hemma o har bara gjort 2 pass borta, så det är verkligen dags att sätta fart nu om det ska bli nåt av den här säsongen.
Men Radix ledsnade i alla fall på att valla Simiq, tog i o för sig några timmar för honom att inse att det finns annat här i världen, lämmlarna intresserade inte honom speciellt mycket, de bet ju tillbaka så blodet rann, spåra dem var okej så någon annan tog över men bada däremot gick alldeles utmärkt.

En av många lämmlar som Simiq hittade.

Radix tar ett dopp i det blå.

När vi vandrade iväg styrde vi kosan till rastkojan vid Lunndörrspasset. Totalt blev det 14km – fint väder o det var lättvandrat jämfört med vandringen till Trollväggen förra veckan. Alldeles lagom tripp men visst kändes det i kroppen på kvällen, det ska jag inte sticka under stolen med.
Todd hade ont i ett bakben på kvällen men var fit for fight på morgonen igen men de övriga var pigga o krya. Det enda som plågade dem riktigt ordentligt emellanåt var alla mygg o knott, det var fruktansvärt periodvis. Trots myggmedel o vind var de ettriga – de små jävlarna …
Tur att nån hade lagt med allergitabletter i packningen.

Lunndörrspasset närmar sig.

Stugan i sikte

Todd

Radix

Ett gäng trötta o nöjda hundar efter dagens tripp.

Simiq håller vakt utanför tältet

Härlig morgon, frukost ute i det fria.

Tunga ryggsäckar på väg hemåt.

Jag såg bara 2 renar, men trots det vet jag nu att Todd o Simiq INTE jagar ren, Todd bara kikade lite, Simiq satte sig, när renen rörde sig bortåt gick hon efter, stannade renen stannade hon – gulligt va .
Radix vet jag tyvärr inte då han aldrig fick syn på dem.

Målet med vandringen var som sagt Bruraskaret men sista biten dit upp visade sig vara lite för riskabelt för oss ovana. Mycket lösa stenar, brant o sämre rösat, gjorde att vi nöjde oss med Stabbeskaret, en platå mellan Stabben o Semletind. Det var en hissnade vy även härifrån. Fantastiskt vackert.
Tyvärr går det inte att återge i bilder men jag rekomenderar verkligen turen.

Längs den röda markeringen gick turen.

Vi började på 700m höjd o efter ca 5,5km var vi uppe vid Stabbeskaret på ca 1450 moh.
Det kittlade allt i magen när man kikade över kanten ner över Romsdalen.

 
Start o mål.

Men dagen började med att sakta men säkert köra upp längs Trollstigen.

 
Inte nog med att det är kraftig stigning, alla dessa svängar då man möter sig själv i kurvorna är en märklig känsla.
Skulle INTE vilja sitta i en buss, Ford Transiten var fullt tillräcklig.

Hann inte så långt upp förrän dimman kom o la locket på för fortsatt fotografering.

Dimman låg tät ett tag o sikten var inte mycket att hurra för.

Men efter knappa timmen så försvann dimman på bara några sekunder o solen började värma gott.

Man kände sig ganska liten i detta område.
Som sagt det var mycket sten man klättrade på. Gick inte att slappna av en sekund, gällde hela tiden o se vart man satte fötterna, vissa stenar gled bara undan andra tippade, balansen övades upp rätt snabbt o man lärde sig hur man skulle sätta i fötterna för att ha bästa balans för nästa steg.
Att ta sig upp för detta stenras skulle visa sig vara busenkelt jämfört med att sen ta sig ner, det var slitsamt för fötter o knän.

Vissa rösen var stora, som det här på toppen av klättringen medan andra bara bestod av en målad sten bland stenarna inte helt enkla att upptäcka.

Snön låg djup på sina ställen. Ovanför oss här ser man alla de olika topparna. Målet närmar sig

Syns inte så bra men snacka om turkos färgat vatten.
Jag står på snödrivan o det är säkert 5m stup ner till vattnet.

Här stannade vi o fikade. Tyckte allt utsikten var fantastisk o lite pirrig redan här.

Men här uppe var det helt sagoligt… LÅÅÅNGT där nere slingrar sig vägen genom Romsdalen.

Härligt.

Jag vande mig snabbt med höjden o var mer faschinerad än rädd.

Men när man kikade upp på den här toppen som hade rejält överhäng så snurrade det till o man tappade nästan balansen. Riktigt läbbig upplevelse.

Sen startade nedvandringen, en vandring som skulle visa sig bli för mig en plågsam sådan. Jag hade MYCKET hellre gått lika mycket uppför igen än denna nedgång… Fy vad slitsamt, gick väldigt bra till en början men helt plötsligt tyckte man inte att en enda sten låg stilla, de vickade hit o dit o inte blev det bättre av att jag efter drygt 2/3 fick frukansvärt ont i knät, blev tvungen att stanna flera gånger, trodde jag skulle bli kvar i detta stenrammel, som tur var övertalades jag att ta en Diklofenack o 20min senare gick jag igen

Nu är det inte långt kvar tills man har fast mark igen. Tur kättingen fanns så man inte ramlade ner när man skulle ta sig ner sista branta biten.

Väl nere fortsatte vi med bil ner mot Linge o tog en bilfärga över till Eidsdal o letade rätt på en camping för att sen dagen efter fortsätta resan hemåt via Örnvägen ner mot Geiranger o sen ett sista stopp vid Dalsnibba innan rätta hemresan började.

Får har jag sett på Norska vägar men ”nötter” va första gången. En salig mix, dikor, åringar, stutar o unga tjurar, snälla, coola o nyfikna.

Tyvärr blev det kraftig dimma så vi såg INGENTING av den normalt vackra slingrande Örnvägen med vy över Geirangerfjorden. Stannade ett tag i Geiranger för att vänta ut dimman men den var envis som…

Locket låg envist kvar över fjorden. Bestämde oss för att åka vidare utan att få se alla toppar.

Lunchade en bit upp o tro eller ej, det klarnade upp idag med o vi fick se Geiranger långt där nere med alla dess berg i full prakt.

Svängde upp till utsiktplatsen vid Dalsnibba, 1500m.o.h.

Satan i gatan så underbart vackert, vilken fantastisk utsikt, vilken känsla WOW

Jag blev helt stum av beundran… jag svävade på moln

Det vackraste som vi stötte på sen när vi väl var nere på normal nivå igen var väl den här regnbågen över Funäsdalen.

Blev verkligen en lyckad resa med snudd på maximal tur med vädret, hade varit kul att få se Geirangerfjorden via Örnvägen men men kan ju inte få allt
Tusen tack för att jag fick förfrågan om att följa med.

Dessutom hade hundarna haft det toppen, de sov hemma i hundhuset men om dagarna var de hos sina allra bästa husky brudar .
Tackar så mycket för den perfekta hundvakten.

Hornuggle mamma/pappa.

Hornuggle unge, inte speciellt söt.

Ser inte ut att uppskatta min närvaro direkt

En unge till

ev en 3e unge, kan vara unge 1 ovan som flyttat sig också , fast den här ser mer lurvig ut.
Söta är de då inte i mina ögon i alla fall.

I övrigt händer det inte mycket just nu inte…
Vallningen har jag lagt ner….
Ja inte för evigt   utan pga gräset… jag ser inte vart fåren är, midjehögt gräs VÄGRAR jag valla i.
Som tur är brukar fåren alltid ligga o lata utefter husväggen, så jag kan räkna in dem ändå .
Tror inte det är så många rovdjur som kan/vill ta sig in till dem heller för den delen, vi har viltstängsel med bra ström  .
Björnen som syntes i Byn för 3 veckor sen verkar ha gått vidare, inte hört några observationer i alla fall, jag o grannen har i alla fall börjat gått vår promenad i skogen igen.  

Har varit bort o tränat med Radix 2ggr, han verkar fixa det skapligt bra faktiskt, vilket är jätteskönt, så nu är han anmäld till kurs här i sommar, så bara det blir slaget ska jag sätta igång ordentligt med honom.

Ibland efter vissa träningspass har det dykt upp konstiga funderingar . 
Det är Simiqs fel , ibland går hon alldeles för bra .
Tex efter sista träningen med Simiq, fick jag för mig att jag skulle anmäla henne till tävling men NEJ, nej, tog o körde ett pass dan efter o visp så var känslan borta, jag vet att JAG inte är redo än men Simiq är till o med periodvis iaf redo för avancerade IK2:or. 
Ibland hägrar även ett VP för Radix långt, långt där borta i horisonten…
Vägen dit lär vara mycket uppför men väl där… Tja vi får se vart det lutar sen när hagen blir slagen…
 
Tror Radix är i en bra fas nu , han söker lite mer kontakt med mig, verkar förigare, ser lite ”spöken” här o där, han blir så söt när han fäller upp sin ragg :lol: o han lyfter på benet 50% av gångerna i alla fall, det ni .
Dessutom vallar han Simiq på promenaderna , kanske ett sätt o säga: Du!! Jag behöver jobba???

 

Full kontroll – kom om du törs

 
Igår kunde man börja ana lite sommarvärme igen så jag var o badade hundarna.
Skön vindstill kväll o hundarna verkade uppskattade det hela .

Todd med fanan i topp

Vilden Radix som förövrigt har kommit på att man kan simma också inte bara springa o leka i vattenkanten. Vuxenpoäng

The one and only , snyggingen Radix 1 år 6mån

The Boss - Todd 7år 4mån

Säpochefen Simiq 3år 4mån.

Snygg svansföring va

Snart väntar en härlig efterlängtad semester. Fan så skönt det ska bli, tänker inte jobba en dag den här semestern.

Todd fick äran att plocka ut ett gäng, ville inte börja på hela gruppen, finns några individer som till o med Usain Bolt skulle få kämpa mot, det gäller att flytta på sig när de kommer skenande annars ligger man där, rent livsfarligt  så dom ville jag INTE ha med, jag ville ge Radix ett någorlunda bra upplägg inför mitt test… Kalla det fusk ni men jag kallar det taktik…

Radix FUNGERADE… YEEEHA…  kan jag ha fått ett genombrott????? Vågar man hoppas nu eller?????
En gång är ingen gång, två gånger en vana. Är det inte så man brukar säga

Men helt klart har älsklingen min kommit på bra mycket bättre tankar…
Dock smet han iväg från mig för djuren började lufsa bortöver o det går ju bara inte för sig…  men med bra attityd o fart, så jag lät honom löpa .
Därmed har han gjort sitt första hämt från min sida på ca 75m , att han sen inte stannade ser jag som petitesser i det här sammanhanget  , för det var inte ens full speed som gällde. Coolt .

WOW, vad mycket enklare allt verkar blivit, nästan över en natt , träningen flöt på bra, gjorde några små hämt till, vi föste eller följde efter får vilket man nu ska kalla det, fåren går VÄLDIGT lätt iväg o håller mer än gärna högt tempo men han pinade på han med.
Han verkar inte vilja styra helt än men förhoppningsvis kommer det, lika är det när han tar djuren till mig, är inte så noga att de kommer spikrakt inte.

Tänk vad lite kan göra en så glad

SÅ NU VET JAG INTE OM JAG SKA VÅGA HOPPAS???
Ska han bli träningsbar nu? eller faller han tillbaka nästa pass??? Det är frågan???
Många frågetecken är det men ett är säkert, jag suger på den här karamellen ett tag, känns nästan som en seger

Dessutom blir Kronvallarens R-kull 18 månader idag.

RADIX SKICKAR ETT STORT GRATTIS TILL
ALLA SINA DUKTIGA SYSTRAR o BRÖDER